När Catharina och Mikael först såg dokumentärer om barn från ryska barnhem, väcktes en längtan att göra något mer. Något som skulle bli början på en livsresa – som familjehem.

– Vi kände direkt att vi inte skulle klara att lämna tillbaka ett barn till misär efter några veckor i trygghet. Det var där tanken föddes, berättar Catharina.

Från tanke till handling – att öppna sitt hem

Vägen till att bli familjehem började med ett gemensamt samtal med en vän som redan var engagerad som kontaktfamilj. Familjen började själva i liten skala – med ett barn varannan helg. Men det dröjde inte länge innan det växte till något större. En åttaårig pojke, vars pappa inte längre kunde ta hand om honom, flyttade in. Med sig hade han ett par smutsiga kalsonger och två Kalle Anka-tidningar – och blev snabbt en älskad son i familjen.

Vardagen i ett familjehem – full av liv och kärlek

Familjen beskriver livet som familjehem som en vardag fylld av aktiviteter, känslor och oväntade vändningar. Men framför allt – en vardag som gör skillnad.

– Det är klart att det blir mycket logistik, särskilt när det är många barn. Men på det stora hela är det inte så olikt att vara en vanlig storfamilj, säger Mikael.

Skillnaden? Barnen kommer från bakgrunder som ofta innebär trauma, otrygghet eller föräldrar som inte orkat.

– Vissa barn har aldrig fått hjälp med att borsta tänderna. Då får man börja där – från grunden, med tålamod och kärlek.

Relationer som växer – och består

Att vara familjehem innebär inte bara att öppna dörren till sitt hem – utan till sitt hjärta. Många av barnen återvänder som vuxna, på besök och med glädje i ögonen.

– När de kommer hem och vill visa upp sin nya partner eller bara äta middag – det är kvitton på att man gjort något viktigt, säger Catharina med värme.

Ett särskilt minne är när en flicka, som tidigare låste in sig på sitt rum i ren desperation, nu står på egna ben med lägenhet och trygghet i livet.

Stöd, gemenskap och samarbete

Familjen lyfter fram det stöd de fått genom åren – från både konsulenter, handläggaren och andra familjehem.

– Vi har alltid känt att det finns någon att ringa. Och kontakten med andra familjehem har varit ovärderlig. Man förstår varandra på ett sätt som andra kanske inte gör, säger Catharina.

De har också själva varit mentorer för andra familjehem, för att stärka och inspirera fler att våga ta steget.

Råd till dig som funderar: Våga!

Vad vill de säga till dig som funderar på att bli familjehem?

– Våga. Och stå kvar när det blåser. Det är inte alltid lätt, men det är värt det, säger Mikael.

De rekommenderar att börja som kontaktfamilj för att känna efter – men betonar också att man växer in i rollen.

– Man behöver inte vara perfekt. Man behöver vara mänsklig. Lyssna, finnas där och vara trygg.

Ett livsval de aldrig ångrat

När de ser tillbaka på alla åren, säger de båda samma sak:

– Skulle vi få välja om, skulle vi absolut göra det igen. Det är det finaste vi har gjort.